life according to the rob

Idag kom så alla elever tillbaka till skolan. Jag hoppas de hade ett underbart sommarlov. Jättehärligt att se 7or 8or och 9or igen. De nya eleverna i 6an var jätteduktiga idag och gjorde mig både stolt och glad, gänget med stort G just nu, helt klart.

Dagen avslutades med storsamling med lagets elever och lärare. OJ va många elever det kändes som plötsligt....

Glassen kommer på fredag i år, men den kommer, lugn bara lugn ;)

Efter jobbet blev det lite träning i spåret...jättespännande..INTE.

Sedan lite tvätt...ännu mer spännande. Finns det något värre än att tvätta?
Allvarligt talat damsuga är ju som en rockkonsert i jämförelse.

Älskar mina nya hörlurar. Det ÄR bättre musik i i-poden när jag använder dem (intalar jag mig).

Promenad med takeaway-kaffe på kvällen, innan det blev en liten titt på vm i friidrott.

En rätt skön dag faktiskt.

Förresten;

•1.       JA det är särskrivning, dålig stavning och sådant på den här sidan

•2.       NEJ, jag stavar inte så illa, men det hört till en sådan här oseriös blogg att det blir sånt språk.

•3.       Läs inte om det stör dig så mycket, du väljer själv.

Syrran gråter för att hon inte får biljetter till depeche mode....livet är jobbigt ibland.

Dagens låt: "Fix you" - med Coldplay

Sov ända till kl 06:40 idag, kors i taket, jag tror kroppen håller på att ställa om sig till sommarlov :)

Fixade och trixade lite med mors dator och fick till sist ordning på den (efter en hel del svordomar, lyckades till och med uppfinna några nya).

Tog en dag på stan. Enköping log med sin bästa sol och efter en liten stadsvandring slank blev det dags för ett cafébesök för påfyllning av vätska (man smälte ju bort i värmen).

Det finns MÅNGA fikaställen i Enköping. Hamnade på ett ställe som verkade vara populärt bland stans yngre befolkning, mysigt ställe. Trevlig personal och mycket gott kaffe!  5 kaffebönor av 5 möjliga, helt klart ett ställe som kommer få återbesök i sommar. Blåbärspajen smakade som en dröm...

Shopping var ju annars det som stod på dagens schema. Visade sig att det Enköping har i charmväg vägs upp av ett ganska klent utbud när det gäller klädbutiker. I blame de stora köpcentrakomplexen en bit ifrån stan, USCH för dem!
Jag letade igenom hela stan efter kläder (vilket iofs gick ganska fort...) på jakt efter kortbyxor. Lyckades inte hitta några i min storlek, hur stor ska man behöva vara egentligen? Har vi närmat oss USA-storlekar eller är det bara klädbutikerna som tror det?

Mycket trevlig personal i samtliga butiker dock, stor skillnad mot Stockholm. En mycket trevlig tjej på jeansbutiken fixade och donade och letade igenom lagret för att hitta t-shirt i just min storlek, hon var borta i en kvart, och förklarade att hon hade fått klättra upp på en hylla för att få ner packen med tröjor, vilket hade varit knepigt, för hon var ju bara 1.50 lång och stegen var borta...charmigt som sagt.
Lyckades till och med fynda lite; ett par t-shirts med härliga tryck, och ett par nedsatta ray-ban solbrillor av just den modell jag alltid velat ha. När jag klev ut ur butiken iförd nya solglasögon och satte i-pódlurarna till öronen var låtvalet givet och textraden som spelades upp från låtlistan var sååå rätt; "bakom mina solglasögon kan jag va mig själv, allting blir så vackert...." . Ibland är shopping lycka, tragiskt nog :)

Det här är en mysig stad, och när jag gick förbi en mäklarbyrå fastnade jag vid en och annan annons och drömde mig faktiskt bort en liten stund...tänk om...

Kina-mat till middag, mums, ibland är det skön semesterfeeling på take-away käk, indeed.

Sommarens måste; första avsnittet av Morden i Midsommer blev kvällens happening, även om jag inte fick te och gurksmörgåsar till (vilket nerköp från när jag ser det hemma, hmpf!) så var det en halmcharmig stund framför  tv:n.

Imorgon är det mer träning på schemat och jag ska börja att packa så smått inför SM också.

Har tagit en del bilder också som jag tänkte föra in i datorn.

Börjar kännas som att semestern tar fart nu, skön känsla!

Dagens låt: Dancing the whole way home med Miss Li

Idag vaknade jag faktiskt lite senare, först vid 6 slog mina mörkblå ögon upp sig.

Åt lite frukost på verandan; flingor med mjölk och jordgubbar, en limekiwi, och och en kopp kaffe.

När morgonljuset letade sig fram såg ängen ut som en bild ur en dröm. A kodak moment, for sure...borde ha tagit en bild...attans.

Gick och lade mig igen en stund efter frukost, jag har ju semester :)

Följde med far till stormarknaden för att handla mat. Lovade ju i ett svagt ögonblick igår att jag skulle laga italiensk middag, och då behövde jag ingredienser till pesto. En bra affär det där, stort utbud, trevlig personal trivsamt att lunka runt..OM det inte vore för alla !"%¤"#" PENSIONÄRER. Allvarligt talat de har all tid i världen...men nog ska de sinka ALLA så fort de ska göra något i affären...

Jag ställde mig vid tobaksbutiken vid kassorna efter att vi hade betalat och packat våra varor. Ställde mig i vad jag trodde var en kö....men neeeeeeeej då..här hade de, håll i er; NUMMERLAPPSSYSTEM!

But why undrar jag, jag menar är det svårt att bara stå i en kö och vänta på sin tur? Tyckte det var märkligt först, sedan förstod jag anledningen: PENSIONÄRERNA. Jag hade ett nummer fram när jag tog min lapp...men damen före mig skulle lämna in lottoraden, samt kolla massor med lotter "jag vet inte om jag vunnit- hur fungerar det här med triss, jag minns inte". GAAAAH ! Som om detta inte var nog skulle hon samtala med den stackars (förmodligen sommarjbbande) unga kassörskan om varenda lott. Det tog minst 20 minuter innan det blev min tur. Jag hade ju hunnit ta bilen till macken några kilometer bort på den tiden, istället stod jag i ab snigelexpressens kö och svor tyst för mig själv och intalade mig att "ta det lugnt, du har semester".

Efter mathandlandet blev det dagens pass på skjutbanan.

Känns som sm-formen börjar närma sig, kändes bra även om det var varmt.

Efter god middag med italienskt tema blev det sedan lite kaffe och titt i gamla fotoalbum (man såg inte klok ut när man var sisådär 18-19 vill jag påpeka), innan det blev stort popcorn kalas till Charlie & the chocolate factory. Johnny Depp är inte någon ultimat willy wonka, men en bra film är det ändå.

Om jag fick skapa ett sånt wonka-fantastiskt godis skulle det bli en chokladbit som skapade kärlek tror jag.

Imorgon blir det förmodligen en tur neråt stan (Enköping) mor och far ska göra annat så jag får roa mig själv, lär bli minst en FIKA på ngt av alla de mysiga caféer som finns där.

Dagens låt: Say what you want - Texas feat Wu Tang Clan

Det är sjukt länge sedan jag skrev något här, jag vet! Efter ett helt makalöst jobbigt år hitills, med massor av omvälvande händelser, extremt mycket jobb, och total oinspiration till bloggande, så har jag nu äntligen hittat tillbaka till den här sidan.

Som vanligt kommer jag dela med mig av mina tankar ärligt rakt upp och ner, på gott och ont.


Har otroligt svårt att tro att någon tycker det är intressant att följa min blogg i det explosionsartade bloggutbudet, men här är jag!

so beware people, the blogger has returned!

Det är jullov!!!!!!!
Inte en dag för tidigt!

Började lovet med en rejäl sovmorgon, följt av fika på stan med en smaskig bakelse som avslutning :)

Sedan lite inköp och hem för julpyntstajm!

Bar ner sakerna från vinden (jag slog huvudet i takbjälken!! AJ!!!) med mycket möda, 2 kartonger plus plastgranskartong balanserades på samma gång som jag låste upp ytterdörren...Are you impressed? I am!

Sedan började det evinerliga svärandet och hårkliandet när plastgranen skulle monteras i julgransfoten, när dess grenar skulle säras på och bres ut. Det tog nästan en timme...

Sedan kom jag till det som alltid ger rysningar längs ryggraden..julgransbelysningen.
Som ett fullständigt kaosoväder låg alla ljusen med tillhörande sladd på golvet i en enda röra (hade jag inte lagt iordning det ordentligt förra året heller?? det trodde jag...)
När väl röran var utredd inleddes den njutfulla pyntningen.
Till john lennons jullåt dracks det glögg och kläddes gran så det stod härliga till, till och med Ernst skulle varit avundsjuk på mitt mys.

Nu när jag ligger här i soffan och tittar på skenet från granen och alla andra pyntpryttlar jag pyntat lägenheten med, så känner jag äntligen att julkänslan börjar infinna sig!

dagens låt - Sahara hotnights - Visit to Vienna.

Mitt hjärta slog med jämna slag uppför trapporna, in i tunnelbanan och ner på sätet.
   Där satt jag med ledmotivet från Amelie från montmartre i öronen och såg hammarbyhöjden svisscha förbi utanför fönstret.

När jag klev av vid medborgarplatsen, och de mjuka solstrålarna rörde mig där jag gick över torget, kände jag mig lugn.

Köpte mitt kaffe och stod på perrongen och log när duffys stämma följde mig åt in i vagnen.

När jag klev av pendeltåget i tumba fick pearl jams alive mig att promenera raskt mot jobbet, med jämna klunkar gott kaffe som väckte mig ytterligare.
När jag klev in på arbetsrummet dansade jag fram i det tomma rummet som blivit mitt till sist efter månader av försök till erövring.

En dag gick och det var varmt.
"det är bara några dagar kvar nu", sa någon.
"och helvetet är bara en bastu", sa någon annan surt.

  Trött och frustrerad efter ett möte satte jag mig i fikarummet och försökte andas ut, jag ville behålla min fina dag, dagen som varit min; med solstrålar, musik och leende läppar.
precis som jag kände hur de glada och lätta känslora höll på att försvinna ut fick jag de vänligaste ord jag fått hitills under många månader,. Små ord, via ett ombud i fikarummet som gjorde mig så glad.

Orden fastnade, och det spelade ingen roll att det blev matthet av värme, kraftprov resten av dagen i tålamod och flit, de där orden fanns kvar när jag gick från jobbet och de var bara mina.

När jag satte mig på tåget som skulle ta mig hem log jag. Log och  tittade ut genom fönstret när världen utanför for förbi bredvid mitt huvud. 

En fin dag som gav mig ord. Ord som är mina att glädjas åt och ta fram när jag vill och önskar. 
En källa för leenden regniga dagar när skyarn aär mörka och tunga.

Ord som får mig att hålla med edith;
I´m a true believer, I'm a true believer.