Ord
Mitt hjärta slog med jämna slag uppför trapporna, in i tunnelbanan och ner på sätet.
Där satt jag med ledmotivet från Amelie från montmartre i öronen och såg hammarbyhöjden svisscha förbi utanför fönstret.
När jag klev av vid medborgarplatsen, och de mjuka solstrålarna rörde mig där jag gick över torget, kände jag mig lugn.
Köpte mitt kaffe och stod på perrongen och log när duffys stämma följde mig åt in i vagnen.
När jag klev av pendeltåget i tumba fick pearl jams alive mig att promenera raskt mot jobbet, med jämna klunkar gott kaffe som väckte mig ytterligare.
När jag klev in på arbetsrummet dansade jag fram i det tomma rummet som blivit mitt till sist efter månader av försök till erövring.
En dag gick och det var varmt.
"det är bara några dagar kvar nu", sa någon.
"och helvetet är bara en bastu", sa någon annan surt.
Trött och frustrerad efter ett möte satte jag mig i fikarummet och försökte andas ut, jag ville behålla min fina dag, dagen som varit min; med solstrålar, musik och leende läppar.
precis som jag kände hur de glada och lätta känslora höll på att försvinna ut fick jag de vänligaste ord jag fått hitills under många månader,. Små ord, via ett ombud i fikarummet som gjorde mig så glad.
Orden fastnade, och det spelade ingen roll att det blev matthet av värme, kraftprov resten av dagen i tålamod och flit, de där orden fanns kvar när jag gick från jobbet och de var bara mina.
När jag satte mig på tåget som skulle ta mig hem log jag. Log och tittade ut genom fönstret när världen utanför for förbi bredvid mitt huvud.
En fin dag som gav mig ord. Ord som är mina att glädjas åt och ta fram när jag vill och önskar.
En källa för leenden regniga dagar när skyarn aär mörka och tunga.
Ord som får mig att hålla med edith;
I´m a true believer, I'm a true believer.