life according to the rob

Stora snöflingor dansar utanför fönstret.
 Den stickade tröjan är mjuk och varm och värmer mig i soffan.

I högtalarna strömmar toner ut som får mig att minnas lördagsmorgnar på mammas gata.
 Sådana tillfällen då köket doftade kanelbullar och varm choklad med mycket kakao i.
 Sådana ögonblick då jag och mina kusiner kivades runt köksbordet med bulle i ena handen och ett tjuvnyp på gång med den andra.

När solen tittade fram imorse satt jag med en tekopp och tittade.
       En varm tanke i en kall kropp, tekoppen värmde händerna och innehållet fick det inre att vakna till liv och läpparna att formas till ett leende.

  Dagen känns som ett pöppnat påskägg, jag hoppas innehållet blir trevligt. 

far är sämre igen, det gör mig orolig :(
usch

Drack te och gjorde scones till frukost, vilken härlig start på dagen :)
En bok till det och humöret var på topp.

Efter att jag tagit itu med den något ororväckande stapeln med disk som hopat sig, satt jag och lyssnade på musik på den soliga balkongen när telefonen ringde.

En människa från det förflutna ringde för att (antar jag???) vara elak och ta ut dåligt humör på mig av någon anledning den här dagen. Brukar inte ta åt mig när det inte finns något fog, men jag blev faktiskt ledsen av det där samtalet, som mest gjorde mig paff och förvånad.

Tur då att det finns topp-poppig musik att lyfta sig med :)

Tog en promenad, jobbade lite hej och hå va bra det gick och smidigt kändes det!

En trevlig matstund på stan med efterföljande fika och prat om vännens kommande 30-årsfest fick mig att ytterligare glömma det där tråkiga tfnsamtalet från förmiddagen, och mungiporna att bli stora.

Min vän fick plötsligt vad han tyckte var en "klockren" idé; vi borde skicka in ett programförslag till någon mindre nogräknad svensk tv-kanal. Ett detaljerat förslag sprudlade ut ur hans mun och jag skrattade gott.
Det är härligt med bra vänner :)

                          Avslutar med att rapportera att hans granne kastade pappersplan från balkongen, för att 2 timmar senare gå och plock aupp de som inte förts iväg av vinden.
Det verkade väldigt bängligt =)

 

Sovmorgon :)

Lite dra sig i sängen med kaffe och något trevligt att läsa, mysiga tankar i huvudet.

Sedan spelade granne nummer 2 (av den något mer irriterande sorten) dansbandshits på hög volym...ajajjajaja mina öron led.

Tog en tur ut mot tunnelbanan och stora staden. Gråhetens nyanser ute gjorde att mitt bostadsområde andades ddr och kalla kriget känslor av högklassig öststatsstil, men lite härlig musik i i-poden gjorde att jag poppade ut ur tunnelbanan och flöt fram på stadens gator med ett härligt humör. (Måste ha sett kul ut med en liten knasboll som gick omrking i en fladdrande halsduk och nynnade gladpop)
Ett armbandsurs-inköp senare hade jag promenerat in på ett lite cafe och njöt av en varm smörgås med riklig salladstallrik som tillbehör. Kaffekoppen avnjöts två gånger om innan jag vandrade vidare i ett ganska härligt gråväder. Små färgklickar här och var i form av converseskor, halsdukar och mössor gjorde att mitt leende höll sig kvar under hela promenixen runt södermalm.

Väl hemma gick till och med disken enkelt till lite kentmusik och gammal hederlig 80-talspop.
Fika i soffan och lite glatt samtal med en kompis.

Några rader i "att flyga drake" (oh så bra den är faktiskt) gjorde sitt för sinnet.

Efter sovmorgon med en härlig kaffe på pendeltåget klev jag in på jobbet och möttes av busvisslingar och varma och snälla kommentarrer från de flesta, min klädsel med skjorta och slips och en svart cardigan väckte många frågor heeeeeeeeeeela dagen med diverse gissningar om vad orsaken var till detta klädval.
Men bara jag vet varför jag kände för denna "dress code" just idag :)

   En härlig jobbdag som gick så fort som de korta onsdagar brukar göra.

 ......döm om min förvåning när det stod (jag skojar inte) 3 piketbussar, 2 ambulanser, en brandbild och 6 polisbilar utanför på gatan, med megafoner avspärringar och en insatsstyrka med skyddsvästar, hjälmar och vapen beredda...

Satte nästan te:t i halsen. Nyfiket försökte jag betrakta alla vardagshjältarna som sprang runt som myror på uppåttjack i grannområdet. Var det en övning, hade konsum rånats, eller var de ute efter mig efter arga samtal från min sura granne?? Många var förslagen mellan teklunkarna.
Svaret skulle komma snart anade jag, gick in med den tomma tekoppen, svarade i den ringande telefonen (mor vem annars?) och funderade nyfiket på hur upplösningen av detta drama skulel te sig.
Döm om min förvåning ca 2 minuter senare när jag kliver ut på balkongen igen och allt och alla är bara helt fullkomligt och totalt BORTA!
Vars tog alla vägen, så fort dessutom....och framförallt, varför sa inggen vad som hade hänt??? Kommer ju avlida av nyfikenhet (har hört att detta annars drabbar främst äldre damer i övre 60-årsåldern med katt och stora öron) inom kort!!!

Nu sitter jag i soffan med en filt och granskar nyhetssändningarna med en förhoppning om att få en lösning på mysteriet.

Till det sker har jag bestämt mig för att det var en övning..mm..absolut!

Varför heter det smågodis? Jag menar, finns det storgodis? Om storgodis och smågodis finns, vad är då normalgodis, och vem avgör vad som är vad? oerhört viktiga tankar idag som synes....

Annars fick Haftis Huld fylla hörluren med underbar musik på väge hem, promenerandes längs medborgarplatsen. Kändes som en bra avslutning på en arbetsdag som ändå var lugn och rent av rolig.

  Varför förresten (när vi nu ändå är inne på helt oviktiga saker menar jag) blir det alltid så, att när man köper lösviktsgodis, och alltså får välja helt själv vad man lägger i påsen, alltid godisar som man undviker till slutet och rent av inte äter alls, kvar i påsen (oj det där var en ärlig utmanare till astrid lindgrens patenterade omöjliga långa meningar!) man väljer ju själ!?

Sallad med lite pasta, sedan te och sahara hotnights på hög volym, avlöstes av kent och sedan lite elin rut sigvardsson i soffan tillsammans med laptopen och tankar kring det mesta just nu.

Syster yster verkar lycklig, vad glad jag blir!

imorgon blir det en lugnare arbetsdag efter den hårda veckan, sedan galej på söder med mor och far och idrottsföreningen, hej och hå se upp alla gamlingar i styrelsen..

     Håller nog med Anna Gavalda, tillsammans är man nog mindre ensam.

Börjar bli sugen på att göra den där andra tatueringen snart!

Aldrig ensamma


För somliga är aldrig ensamma.
De har mjuka melodier tätt nära hjärtat.
Varma sånger som leder dem rätt och låter drömmarna växa.
Ord som smeker inifrån, som älskar och ler till själen.
För somliga är aldrig ensamma.

En lugn morgon utan träning, lyx!
Gott kaffe till frukosten med shimolis skiva i bakgrunden skapade ett lugn i mig.
Ett lugn som försvann på jobbet där den intensivaste dagen i mannaminne gjorde att jag knappt visste vad jag hette (lovar, fick fundera när mor ringde straxt efteråt) när den var över.
Utmattad stapplade jag till tåget och efter ungefär en halvtimme i soffan blev det lite soppa och grönsaker innan jag kände mig någorlunda återställt.

Digital-tv:n strulade..som vanligt..härliga äro teknikens under tänkte rob när han yttrade några berömda mindre vackra ord i soffan.

Nu var det väl tur i oturen för jag fick en del jobb gjort.

Sedan följde en mycket spännande telefonkonferens (ny upplevelse!) för ett styrelsemöte.
Mååååånga ord sades om extremt lite, och det var inte utan att epitetet "silence is golden" kom att bli ett mantra i mitt huvud under detta möte.

Lite te på det och sedan en hög med "att göra" pyssel för jobbet innan jag (i skrivande stund är det en låååång stund kvar) faller ihop i sängen, pigg och sugen...eller inte.. på en ny lång dag...

Snart är det dock fredag och då blir det galej med kostymfest!

Dagens ord är : bängligt = att företa sig något krångligt, omständigt eller dumdristigt. (översatt från norrländsk grammatisk ordbok)

Whohoooo vaknade först 06:32!!
 Lite jogging, allt kändes underbart harmoniskt. där flöt jag fram i skogen, som en stabil flotte på öppet hav, med vinden kring mina segel. Härlig känsla i löpningen. Lite för härlig....tiden blev så knapp att jag
fick ta en snabbdusch, klä på mig snabbt och ta en tugga smörgås och banan i samma andetag, innan jag något snopen såg tunnelbanan åka sin väg när jag svängde runt hörnet in vid tunnelbanans spärrar.
Bestämde mig snabbt för att den sanna världsbilden innehåller en ytterst ondsint förbannelse över sovmorgnar, en och annan svordom gjorde mig övertygad om att denna teori är den enda rätta, särskilt om man heter rob och bor i Stockholm.
  När jag stod där på perrongen, fast övertygad om att jag skulle missa mitt pendeltåg vid södra station, började en liten melodi fara omkring i mitt huvud. En mjuk, kultförklarad sång av gruppen Doris fick hela mitt ansikte att spricka upp i något som närmast kan förklaras som ett stort fånigt leende.

"Did you give the world some love today hey baby?", nynnade min röst utan att röra på munnen för omvärlden utanför och jag kände mig plötsligt lugn som en filbunke (VAR kommer det ordspråket ifrån, egentligen? Har du ätit filbunke? Det har jag och man blir iaf inte lugn av det!) och kände att den här dagen, den kan bara bli bra.

Nästa tunnelbana kom, och jag och Doris kom till medborgarplatsen, gick till södra station hand i hand och hann med pendeltåget i tid, utan att ens springa.


Det var en härlig dag med frisk luft och sol som liksom smög sig fram skonsamt över våra huvuden.
En trivsam kollektiv fika med massor med gott (jag fick dock banga på kaffebrödet, tack för det hälsosamma idrottsfanatiker som tycker så mycket och pinsamt nog har rätt jämt.) och trevligt sällskap gjorde att Doris fick ny luft i stämbanden.

Sedan kom ett lååååååååååångt moln, fast inomhus. Vad som först kändes som ett lagom samtal i grupp blev ett låååååååååååångt möte med ännu lääääääääängre mättnadskänsla för själen. Doris var bortskrämd, mina öron hörde bara stillhet och mörk tystnad.

Tur då att några lätta steg uppför trapporna tände ett leende i min kropp.
Så roliga inslag på jobbet förgyller den mest orkanfyllda vik och gör livet uthärdligt.
Nyfikenhet och spänning inför morgondagen gjorde att Doris sjöng för full hals när jag satt på pendeltåget hem och fick mina fötter att närapå flyga fram över medborgarplatsen, ner i tunnelbanan, ut från perrongen, fram på stigen, nerför stentrappan, in genom porten, ur jackan och skorna, och fram till den sköna schäslongen där min kropp smektes av en mjuk soffdyna.

När den första milda klunken te nådde sitt mål kunde jag inte låta bli längre, min mun formade ord som mina öron faktiskt stod ut med;

"Did you give the world some love today hey baby?"
 
Jag vill gärna tro att min knasiga person idag gjorde världen till en bättre plats.
Svarar ja på Doris fråga och lutar mig tillbaka (för säkert femtioelfte gången i mitt liv) till världens bästa filmmusik i en alldeles underbar favoritfilm, denna gång på tv (Garden state, don´t miss du som inte sett den ännu!)

Doris är snäll,  jag tror världens bästa theme song hittat mig.

Minns ni den där småcharmiga knaskomedin med Bill Murray som vänder mot slutet och blir någon slags söt romantisk feel good historia? Ni vet, där han först får en tillvaro från helvetet genom att återuppleva samma dag om och om igen, och det är en måndag?

Om jag skulle få återuppleva den här måndagen om och om igen så skulle det visserligen inte vara någon dag signerad belsebub alias mister 666, men speciellt spännande skulle den nog inte bli.

Vaknade kvart över 4...yehaaaaaa....Somna om tänkte rob, det tänkte förtretligt nog inte kroppen. Efter en kvarts försök var det lika bra att stiga upp och träna lite hemmaövningar innan det blev dusch och frukost.

Te i en bersåkopp och en rostad trekant i soffan till Rosie Thomas toner gjorde att det ändå kändes som en härlig start på dagen, och den där Bill Murray feel good-känslan infann sig faktiskt.

.....bara för att försvinna något senare på södra station när det tredje inställda pendeltåget var ett faktum.
CRAP precis i sista sekund till jobbet, och jag var tvungen att plocka fram lite material.
Möttes av en välkomstkommitté som såg mer besviken än glad ut att jag dök upp i korridoren.
Efter en timme och tjugo minuter kändes det ändå som de faktiskt saknat mig lite, feel good känslan började återkomma...

.....skrivaren funkade inte...men CRAP och CRAP igen.
Men man tager vad man haver sa Kajsa Warg och det gick helt okej ändå resten av dagen.
Avslutade med en snabb kaffe, några samtal, och sedan ett kul planeringsmöte, innan jag sa tack och hej till kollegorna och åkte hem, eh försenad av pendeltåget, peppar peppar!

Direkt till träningen, hej och hå karlsson blå och en timme och 20 minuter senare så sjönk jag ner mer eller mindre heldöd i soffan. Tryckte in lite pasta, och sedan plockade jag fram laptopen för att visa världen att jag faktiskt lever (finns man inte om man inte har en blogg nuförtiden?!? tål att tänka på!) genom att uppdatera en omstartad blogg till tonerna av paris poppiga synthdängor från 2002.

Mer te och ett kex förgyllde en behagligt trött kropp i soffan.
Imorgon blir det friluftsaktiviteter på jobbet och sedan fika med förhoppningsvis äckligt mycket kalorier att skämma bort sig med.

En ganska bra feel good-bill-murray-dag ändå, tål nog att levas om någon gång till iaf.
      Imorgon hoppas jag att kroppen inte skriker "tjingeling du glade" förrän 07:30, så kul är det inte med deja vu ändå....