Terminsstart!
Idag kom så alla elever tillbaka till skolan. Jag hoppas de hade ett underbart sommarlov. Jättehärligt att se 7or 8or och 9or igen. De nya eleverna i 6an var jätteduktiga idag och gjorde mig både stolt och glad, gänget med stort G just nu, helt klart.
Dagen avslutades med storsamling med lagets elever och lärare. OJ va många elever det kändes som plötsligt....
Glassen kommer på fredag i år, men den kommer, lugn bara lugn ;)
Efter jobbet blev det lite träning i spåret...jättespännande..INTE.
Sedan lite tvätt...ännu mer spännande. Finns det något värre än att tvätta?
Allvarligt talat damsuga är ju som en rockkonsert i jämförelse.
Älskar mina nya hörlurar. Det ÄR bättre musik i i-poden när jag använder dem (intalar jag mig).
Promenad med takeaway-kaffe på kvällen, innan det blev en liten titt på vm i friidrott.
En rätt skön dag faktiskt.
Förresten;
•1. JA det är särskrivning, dålig stavning och sådant på den här sidan
•2. NEJ, jag stavar inte så illa, men det hört till en sådan här oseriös blogg att det blir sånt språk.
•3. Läs inte om det stör dig så mycket, du väljer själv.
Syrran gråter för att hon inte får biljetter till depeche mode....livet är jobbigt ibland.
Dagens låt: "Fix you" - med Coldplay
Bakom mina solglasögon
Sov ända till kl 06:40 idag, kors i taket, jag tror kroppen håller på att ställa om sig till sommarlov :)
Fixade och trixade lite med mors dator och fick till sist ordning på den (efter en hel del svordomar, lyckades till och med uppfinna några nya).
Tog en dag på stan. Enköping log med sin bästa sol och efter en liten stadsvandring slank blev det dags för ett cafébesök för påfyllning av vätska (man smälte ju bort i värmen).
Det finns MÅNGA fikaställen i Enköping. Hamnade på ett ställe som verkade vara populärt bland stans yngre befolkning, mysigt ställe. Trevlig personal och mycket gott kaffe! 5 kaffebönor av 5 möjliga, helt klart ett ställe som kommer få återbesök i sommar. Blåbärspajen smakade som en dröm...
Shopping var ju annars det som stod på dagens schema. Visade sig att det Enköping har i charmväg vägs upp av ett ganska klent utbud när det gäller klädbutiker. I blame de stora köpcentrakomplexen en bit ifrån stan, USCH för dem!
Jag letade igenom hela stan efter kläder (vilket iofs gick ganska fort...) på jakt efter kortbyxor. Lyckades inte hitta några i min storlek, hur stor ska man behöva vara egentligen? Har vi närmat oss USA-storlekar eller är det bara klädbutikerna som tror det?
Mycket trevlig personal i samtliga butiker dock, stor skillnad mot Stockholm. En mycket trevlig tjej på jeansbutiken fixade och donade och letade igenom lagret för att hitta t-shirt i just min storlek, hon var borta i en kvart, och förklarade att hon hade fått klättra upp på en hylla för att få ner packen med tröjor, vilket hade varit knepigt, för hon var ju bara 1.50 lång och stegen var borta...charmigt som sagt.
Lyckades till och med fynda lite; ett par t-shirts med härliga tryck, och ett par nedsatta ray-ban solbrillor av just den modell jag alltid velat ha. När jag klev ut ur butiken iförd nya solglasögon och satte i-pódlurarna till öronen var låtvalet givet och textraden som spelades upp från låtlistan var sååå rätt; "bakom mina solglasögon kan jag va mig själv, allting blir så vackert...." . Ibland är shopping lycka, tragiskt nog :)
Det här är en mysig stad, och när jag gick förbi en mäklarbyrå fastnade jag vid en och annan annons och drömde mig faktiskt bort en liten stund...tänk om...
Kina-mat till middag, mums, ibland är det skön semesterfeeling på take-away käk, indeed.
Sommarens måste; första avsnittet av Morden i Midsommer blev kvällens happening, även om jag inte fick te och gurksmörgåsar till (vilket nerköp från när jag ser det hemma, hmpf!) så var det en halmcharmig stund framför tv:n.
Imorgon är det mer träning på schemat och jag ska börja att packa så smått inför SM också.
Har tagit en del bilder också som jag tänkte föra in i datorn.
Börjar kännas som att semestern tar fart nu, skön känsla!
Dagens låt: Dancing the whole way home med Miss Li
AB Snigelexpressen
Idag vaknade jag faktiskt lite senare, först vid 6 slog mina mörkblå ögon upp sig.
Åt lite frukost på verandan; flingor med mjölk och jordgubbar, en limekiwi, och och en kopp kaffe.
När morgonljuset letade sig fram såg ängen ut som en bild ur en dröm. A kodak moment, for sure...borde ha tagit en bild...attans.
Gick och lade mig igen en stund efter frukost, jag har ju semester :)
Följde med far till stormarknaden för att handla mat. Lovade ju i ett svagt ögonblick igår att jag skulle laga italiensk middag, och då behövde jag ingredienser till pesto. En bra affär det där, stort utbud, trevlig personal trivsamt att lunka runt..OM det inte vore för alla !"%¤"#" PENSIONÄRER. Allvarligt talat de har all tid i världen...men nog ska de sinka ALLA så fort de ska göra något i affären...
Jag ställde mig vid tobaksbutiken vid kassorna efter att vi hade betalat och packat våra varor. Ställde mig i vad jag trodde var en kö....men neeeeeeeej då..här hade de, håll i er; NUMMERLAPPSSYSTEM!
But why undrar jag, jag menar är det svårt att bara stå i en kö och vänta på sin tur? Tyckte det var märkligt först, sedan förstod jag anledningen: PENSIONÄRERNA. Jag hade ett nummer fram när jag tog min lapp...men damen före mig skulle lämna in lottoraden, samt kolla massor med lotter "jag vet inte om jag vunnit- hur fungerar det här med triss, jag minns inte". GAAAAH ! Som om detta inte var nog skulle hon samtala med den stackars (förmodligen sommarjbbande) unga kassörskan om varenda lott. Det tog minst 20 minuter innan det blev min tur. Jag hade ju hunnit ta bilen till macken några kilometer bort på den tiden, istället stod jag i ab snigelexpressens kö och svor tyst för mig själv och intalade mig att "ta det lugnt, du har semester".
Efter mathandlandet blev det dagens pass på skjutbanan.
Känns som sm-formen börjar närma sig, kändes bra även om det var varmt.
Efter god middag med italienskt tema blev det sedan lite kaffe och titt i gamla fotoalbum (man såg inte klok ut när man var sisådär 18-19 vill jag påpeka), innan det blev stort popcorn kalas till Charlie & the chocolate factory. Johnny Depp är inte någon ultimat willy wonka, men en bra film är det ändå.
Om jag fick skapa ett sånt wonka-fantastiskt godis skulle det bli en chokladbit som skapade kärlek tror jag.
Imorgon blir det förmodligen en tur neråt stan (Enköping) mor och far ska göra annat så jag får roa mig själv, lär bli minst en FIKA på ngt av alla de mysiga caféer som finns där.
Dagens låt: Say what you want - Texas feat Wu Tang Clan
Muterade jordgubbar
Förberedde kommande dagarnas träningar...analyser och upplägg bollades med tränare..som var mer entusiastisk än jag...dööööööör på träningen...men tävlingen blir rolig. Kommer bli sjukt kul att träffa kompisar från Sveriges alla hörn på SM. Motivationen går lite upp och ner måste jag erkänna dock..man kan ju undra lite om man inte har något bättre för sig ibland. På något sätt känns det lite skönt att det inte är kanonsommarväder just nu...
Kollade lite på friidrotten från lag-em. Svenske stavhopparen Jeng bröt av en stav i ett hopp. Undrar nu lite nyfiket hur man är funtad om man ger sig på stavhopp...vilka dårar!!!!
Jordgubbar som såg muterade ut (extremt stora) avnjöts mycket nöjt till kaffe och glass, dagens höjdare :)
Igår höre en röst från det förflutna av sig, kändes lite märkligt först, sedan kändes det som en knytvävslag i magen, sedan blev jag arg...och till slut orkade jag helt enkelt inte lägga energi på det och släppte det bara helt. Det kändes SKÖNT!
Imorgon blir det lite träning, tapas mat tror jag (om jag ids laga till det) och interna mästerskapen i boule!
Ikväll ser jag på walk the line som är så himla bra att jag inte kan låta bli en genomtittning till, och så lyssnar jag på bon ivers, thåström och pearl jam i i-poden. Förresten har jag fått en låt på hjärnan...går omkring och nynnar refrängen till johnny cash & nina p av pernilla andersson. Speciellt strofen; "nån sa fan va hon är fräsch, nina persson är min ängel, men man har väl ingen sportslig där, och förresten e hon redan kär, det har jag hört från säkra källor" har fastnat...it´s hopless, I tell you!
Dagens låt: keops pyramid - thåström cover på hoola bandoola band
A midsummer nights dream?
Sedan jag släppte iväg eleverna på torsdagen den 11:e, så har jag haft en dags kompledigt (mohahahaha), varit i Enköping, varit i Stockholm och jobbat de sista 2 dagarna, packat (kan ingen skriva en packa för dummies snart?!?), farit till Enköping igen för träningsläger- midsommar- träningsläger.
Som om detta flängande fram och tillbaka inte skulle vara nog så ska jag åka till Hudiksvall kommande helg och tävla i SM i mitt skytte, efter det lär det bli en mellanlandning till i Enköping innan jag till slut är tillbaka i Stockholm igen på måndag...puh..hängde ni med...jag gör det knappt själv!
Lite väl fartfylld start av sommaren kanske, känns som den riktiga semestern börjar först efter SM, men då ska det jädrar i mig bli lots of chillande, fikande och allmänna måbra-situationer!
Midsommarafton ja, kändes mer som halloween eller något liknande....regn..och regn..lite grått molnväder och sedan..just det regn! Fick bli lite hänga inne-dag med spel, film och snack istället för ute under bar himmel fest.
Jag har återupptäckt småkakor för övrigt...tur att jag tränar nu och att mor har kvoter på kakorna till kaffet...
Tänkte plocka blommor att lägga under kudden. Vissa påpekade att "det där gäller ju bara tjejer", jag hävdade bestämt att vi lever i ett jämställt samhälle. Nu föll planen ändå för jag hittade bara 3 sorters blommor...typiskt....här har man tagit sig till "landet" utanför Enköping och så finns det färre blommor här än hemma.
Drömde ändå under natten...very strange...drömde att jag satt på ett cafe, "Did you give the world some love today hey baby?" med Doris spelades i högtalarna, och en tjej med mörkt hår, jeans och svart-vit randig t-shirt kom fram och satte sig och sa ngt som verkade göra mig väldigt lycklig, det är det jag minns av drömmen...very strange..undrar vad det betyder? Är det ett tecken på att jag kommer att träffa någon i sommar, eller är det bara ett bevis på att jag varit singel alldeles för länge, som några kompisar säger?
Till dess att det eventuellt händer så får jag väl vårda min gamla kärlek, musiken.
Dagens låt: Naked in the rain med Shimoli.
Att skiljas är att dö en smula (från 11 juni)
Jag sov knappt en blund på hela natten, och när klockan ringde 06:00 hade jag redan varit vaken i 1,5 timme och druckit min första kaffe. Jag hällde upp dagens andra kopp och satte mig på balkongen. Hur skulle det kännas att stå där och se dem gå ut genom dörrarna för allra sista gången? Vad skulle man tänka innerst inne, egentligen?
När Amy winehouse stämma tystnat i i-poden och kaffet var slut i koppen bestämde jag mig för att det var en glad dag. När jag klev in från balkongen kastade jag en blick på klockan, helsike jag måste sätta fart!
T minus en timme och arbetsrummet är i kaos. Det sista ska ordnas, skrivas på, läggas i kuvert.
I ögonvrån skymtar mitt skrivbord, som mer liknar Beirut i mitten av 80-talet än en arbetsplats. Borde...städa...någon..gång.
Jag går i korridoren, en smått nervös men förväntansfull stämning råder, man kan nästan ta på den.
För sista gången låser jag upp dörren och släpper in 9A i klassrummet....
Folk droppar in lite allteftersom...skönt att se att inget förändras bara för att det är sista dagen...
Lite snack, några minnen, vi drar dagens program.
Det känns som alla är otåliga och vill gå ner till skolgården för avslutning och betygsutdelning.
Kuverten vilar i min famn när vi går nerför trapporna och ut på skolgården.
Tillbaka i klassrummet, och några föräldrar har anslutit.
Maria och jag säger några ord, och jag känner att jag får anstränga mig för att hålla tillbaka känslorna.
Anna stiger fram med buketter från klassen, värme känns inuti.
Några elever kommer fram med buketter, rosor som hängs runt halsen, paket och kramkalas tar vid.
Jag går in till 9B och säger några ord, det känns märkligt att ta farväl.
Tillbaka till 9A och fler elever vill lämna blommor, presenter och säga adjö.
Elever ur 9 A & B går runt i klassrummet och fotar, kramar om varandra och lärare, det är tack och hej.
Några elever dröjer sig kvar och kramar hejdå igen.
När jag står kvar i det tomma klassrummet ser det fridfullt ut. Jag läser ett kort som ligger med buketten och presenten från Anna i 9A. Läser orden och kan inte hålla tillbaka känslorna, tårarna rinner utmed kinderna, glädje samas med saknad inuti.
Mina 9or har lämnat mig, 2 år av känslor, minnen, skratt och hopp har satt sig i väggarna, tagit en plats i mitt hjärta.
Lycka till 9AB, jag kommer aldrig att glömma er!
return of the blogger
Det är sjukt länge sedan jag skrev något här, jag vet! Efter ett helt makalöst jobbigt år hitills, med massor av omvälvande händelser, extremt mycket jobb, och total oinspiration till bloggande, så har jag nu äntligen hittat tillbaka till den här sidan.
Som vanligt kommer jag dela med mig av mina tankar ärligt rakt upp och ner, på gott och ont.
Har otroligt svårt att tro att någon tycker det är intressant att följa min blogg i det explosionsartade bloggutbudet, men här är jag!
so beware people, the blogger has returned!
Stora julpyntardagen...
Det är jullov!!!!!!!
Inte en dag för tidigt!
Började lovet med en rejäl sovmorgon, följt av fika på stan med en smaskig bakelse som avslutning :)
Sedan lite inköp och hem för julpyntstajm!
Bar ner sakerna från vinden (jag slog huvudet i takbjälken!! AJ!!!) med mycket möda, 2 kartonger plus plastgranskartong balanserades på samma gång som jag låste upp ytterdörren...Are you impressed? I am!
Sedan började det evinerliga svärandet och hårkliandet när plastgranen skulle monteras i julgransfoten, när dess grenar skulle säras på och bres ut. Det tog nästan en timme...
Sedan kom jag till det som alltid ger rysningar längs ryggraden..julgransbelysningen.
Som ett fullständigt kaosoväder låg alla ljusen med tillhörande sladd på golvet i en enda röra (hade jag inte lagt iordning det ordentligt förra året heller?? det trodde jag...)
När väl röran var utredd inleddes den njutfulla pyntningen.
Till john lennons jullåt dracks det glögg och kläddes gran så det stod härliga till, till och med Ernst skulle varit avundsjuk på mitt mys.
Nu när jag ligger här i soffan och tittar på skenet från granen och alla andra pyntpryttlar jag pyntat lägenheten med, så känner jag äntligen att julkänslan börjar infinna sig!
dagens låt - Sahara hotnights - Visit to Vienna.
Tvångssyndrom i godisbutiken?
Veckan på jobbet gick fort och förutom måndagen så var det en helt okej vecka.
Såg the Darjeling Ltd på dvd, bra film, nej mer än så men jag tar inte in någonting just nu. Får se den igen senare.
lovefilm.se är iaf den absolut bästa födelsedagspresenten jag fått, synnerligen väluttänkt säger nog de som känner mig.
Läste ut andra boken i trilogin om Berlinerpopplarna, böckerna är ännu bättre än tv-serien (varför finns inte den att köpa på dvd i sverige med svensk text?!?!?!?!?)
Promenad med lördagsgodisinköp, rigmor gustavsson/ anna ternheim/ och ebba grön i lurarna ackompanjerade det gråa höstvädret som rörde sig utanför min duffel.
Jag funderar på min lägenhet, göra om, flytta, byta eller låta allt bara vara?
Stockholm, byta, flytta eller bara låta det vara?
imorgon ska jag gå på 1-årskalas, yngsta kuisnbarnet som redan funnits till i ett år. Allt runt omkring mig tycks gå så fort, men jag står kvar, märkligt.
Smågodiset ja...jag tog max 2st av det jag valde, hon som jobbade i butiken misstänkte nog starkt att jag hade ett allvarligt tvångssyndrom tror jag haha.Det var verkligen så att om jag fick mer än två godisar på spaden så började jag om. haha kanske låg något rimligt i hennes minspel bakom kassan ändå.
Det är vackert här omrking där jag bor, det är bra dagar som denna.
Dagens låt; brimful of asha -med cornershop (norman cook remix)
Ord
Mitt hjärta slog med jämna slag uppför trapporna, in i tunnelbanan och ner på sätet.
Där satt jag med ledmotivet från Amelie från montmartre i öronen och såg hammarbyhöjden svisscha förbi utanför fönstret.
När jag klev av vid medborgarplatsen, och de mjuka solstrålarna rörde mig där jag gick över torget, kände jag mig lugn.
Köpte mitt kaffe och stod på perrongen och log när duffys stämma följde mig åt in i vagnen.
När jag klev av pendeltåget i tumba fick pearl jams alive mig att promenera raskt mot jobbet, med jämna klunkar gott kaffe som väckte mig ytterligare.
När jag klev in på arbetsrummet dansade jag fram i det tomma rummet som blivit mitt till sist efter månader av försök till erövring.
En dag gick och det var varmt.
"det är bara några dagar kvar nu", sa någon.
"och helvetet är bara en bastu", sa någon annan surt.
Trött och frustrerad efter ett möte satte jag mig i fikarummet och försökte andas ut, jag ville behålla min fina dag, dagen som varit min; med solstrålar, musik och leende läppar.
precis som jag kände hur de glada och lätta känslora höll på att försvinna ut fick jag de vänligaste ord jag fått hitills under många månader,. Små ord, via ett ombud i fikarummet som gjorde mig så glad.
Orden fastnade, och det spelade ingen roll att det blev matthet av värme, kraftprov resten av dagen i tålamod och flit, de där orden fanns kvar när jag gick från jobbet och de var bara mina.
När jag satte mig på tåget som skulle ta mig hem log jag. Log och tittade ut genom fönstret när världen utanför for förbi bredvid mitt huvud.
En fin dag som gav mig ord. Ord som är mina att glädjas åt och ta fram när jag vill och önskar.
En källa för leenden regniga dagar när skyarn aär mörka och tunga.
Ord som får mig att hålla med edith;
I´m a true believer, I'm a true believer.
Kaffe och spilld mjölk
Från köket letar sig dofter av nybryggt kaffe, spilld mjölk, bröd och sylt fram till mig där jag står.
Drar på mig ett par slitna jeans, en tröja som är alldeles för stor, och skruvar upp volymen som låter edith backlunds stämma fylla vardagsrummet, ännu en liten bit.
Det är lördag och munnen ler.
Idag borde jag leta nya jeans, har slitit ut de svarta.
Afterwork på pet sounds igår fick mig att skratta. Ett varmt skratt som sken ikapp med solen utanför.
Nu äter jag bröd med sylt och låter kaffet väcka mig till liv.
Kanske blir det en inflyttningsfest ikväll.
Life is good.
I'm a true believer.
Påskhälsning från tepojken
Den stickade tröjan är mjuk och varm och värmer mig i soffan.
I högtalarna strömmar toner ut som får mig att minnas lördagsmorgnar på mammas gata.
Sådana tillfällen då köket doftade kanelbullar och varm choklad med mycket kakao i.
Sådana ögonblick då jag och mina kusiner kivades runt köksbordet med bulle i ena handen och ett tjuvnyp på gång med den andra.
När solen tittade fram imorse satt jag med en tekopp och tittade.
En varm tanke i en kall kropp, tekoppen värmde händerna och innehållet fick det inre att vakna till liv och läpparna att formas till ett leende.
Dagen känns som ett pöppnat påskägg, jag hoppas innehållet blir trevligt.
orolig
usch
promenad, elakt samtal, och en bra vän
Drack te och gjorde scones till frukost, vilken härlig start på dagen :)
En bok till det och humöret var på topp.
Efter att jag tagit itu med den något ororväckande stapeln med disk som hopat sig, satt jag och lyssnade på musik på den soliga balkongen när telefonen ringde.
En människa från det förflutna ringde för att (antar jag???) vara elak och ta ut dåligt humör på mig av någon anledning den här dagen. Brukar inte ta åt mig när det inte finns något fog, men jag blev faktiskt ledsen av det där samtalet, som mest gjorde mig paff och förvånad.
Tur då att det finns topp-poppig musik att lyfta sig med :)
Tog en promenad, jobbade lite hej och hå va bra det gick och smidigt kändes det!
En trevlig matstund på stan med efterföljande fika och prat om vännens kommande 30-årsfest fick mig att ytterligare glömma det där tråkiga tfnsamtalet från förmiddagen, och mungiporna att bli stora.
Min vän fick plötsligt vad han tyckte var en "klockren" idé; vi borde skicka in ett programförslag till någon mindre nogräknad svensk tv-kanal. Ett detaljerat förslag sprudlade ut ur hans mun och jag skrattade gott.
Det är härligt med bra vänner :)
Avslutar med att rapportera att hans granne kastade pappersplan från balkongen, för att 2 timmar senare gå och plock aupp de som inte förts iväg av vinden.
Det verkade väldigt bängligt =)
poppar fram på stadens gator =)
Lite dra sig i sängen med kaffe och något trevligt att läsa, mysiga tankar i huvudet.
Sedan spelade granne nummer 2 (av den något mer irriterande sorten) dansbandshits på hög volym...ajajjajaja mina öron led.
Tog en tur ut mot tunnelbanan och stora staden. Gråhetens nyanser ute gjorde att mitt bostadsområde andades ddr och kalla kriget känslor av högklassig öststatsstil, men lite härlig musik i i-poden gjorde att jag poppade ut ur tunnelbanan och flöt fram på stadens gator med ett härligt humör. (Måste ha sett kul ut med en liten knasboll som gick omrking i en fladdrande halsduk och nynnade gladpop)
Ett armbandsurs-inköp senare hade jag promenerat in på ett lite cafe och njöt av en varm smörgås med riklig salladstallrik som tillbehör. Kaffekoppen avnjöts två gånger om innan jag vandrade vidare i ett ganska härligt gråväder. Små färgklickar här och var i form av converseskor, halsdukar och mössor gjorde att mitt leende höll sig kvar under hela promenixen runt södermalm.
Väl hemma gick till och med disken enkelt till lite kentmusik och gammal hederlig 80-talspop.
Fika i soffan och lite glatt samtal med en kompis.
Några rader i "att flyga drake" (oh så bra den är faktiskt) gjorde sitt för sinnet.
Slips på jobbet och invasion från fabror blå i området...
Efter sovmorgon med en härlig kaffe på pendeltåget klev jag in på jobbet och möttes av busvisslingar och varma och snälla kommentarrer från de flesta, min klädsel med skjorta och slips och en svart cardigan väckte många frågor heeeeeeeeeeela dagen med diverse gissningar om vad orsaken var till detta klädval.
Men bara jag vet varför jag kände för denna "dress code" just idag :)
En härlig jobbdag som gick så fort som de korta onsdagar brukar göra.
......döm om min förvåning när det stod (jag skojar inte) 3 piketbussar, 2 ambulanser, en brandbild och 6 polisbilar utanför på gatan, med megafoner avspärringar och en insatsstyrka med skyddsvästar, hjälmar och vapen beredda...
Satte nästan te:t i halsen. Nyfiket försökte jag betrakta alla vardagshjältarna som sprang runt som myror på uppåttjack i grannområdet. Var det en övning, hade konsum rånats, eller var de ute efter mig efter arga samtal från min sura granne?? Många var förslagen mellan teklunkarna.
Svaret skulle komma snart anade jag, gick in med den tomma tekoppen, svarade i den ringande telefonen (mor vem annars?) och funderade nyfiket på hur upplösningen av detta drama skulel te sig.
Döm om min förvåning ca 2 minuter senare när jag kliver ut på balkongen igen och allt och alla är bara helt fullkomligt och totalt BORTA!
Vars tog alla vägen, så fort dessutom....och framförallt, varför sa inggen vad som hade hänt??? Kommer ju avlida av nyfikenhet (har hört att detta annars drabbar främst äldre damer i övre 60-årsåldern med katt och stora öron) inom kort!!!
Nu sitter jag i soffan med en filt och granskar nyhetssändningarna med en förhoppning om att få en lösning på mysteriet.
Till det sker har jag bestämt mig för att det var en övning..mm..absolut!
föreningen för onyttiga och helt oviktiga spekulationer
Annars fick Haftis Huld fylla hörluren med underbar musik på väge hem, promenerandes längs medborgarplatsen. Kändes som en bra avslutning på en arbetsdag som ändå var lugn och rent av rolig.
Varför förresten (när vi nu ändå är inne på helt oviktiga saker menar jag) blir det alltid så, att när man köper lösviktsgodis, och alltså får välja helt själv vad man lägger i påsen, alltid godisar som man undviker till slutet och rent av inte äter alls, kvar i påsen (oj det där var en ärlig utmanare till astrid lindgrens patenterade omöjliga långa meningar!) man väljer ju själ!?
Sallad med lite pasta, sedan te och sahara hotnights på hög volym, avlöstes av kent och sedan lite elin rut sigvardsson i soffan tillsammans med laptopen och tankar kring det mesta just nu.
Syster yster verkar lycklig, vad glad jag blir!
imorgon blir det en lugnare arbetsdag efter den hårda veckan, sedan galej på söder med mor och far och idrottsföreningen, hej och hå se upp alla gamlingar i styrelsen..
Håller nog med Anna Gavalda, tillsammans är man nog mindre ensam.
Börjar bli sugen på att göra den där andra tatueringen snart!
Aldrig ensamma
För somliga är aldrig ensamma.
De har mjuka melodier tätt nära hjärtat.
Varma sånger som leder dem rätt och låter drömmarna växa.
Ord som smeker inifrån, som älskar och ler till själen.
För somliga är aldrig ensamma.
Härliga äro teknikens under
Gott kaffe till frukosten med shimolis skiva i bakgrunden skapade ett lugn i mig.
Ett lugn som försvann på jobbet där den intensivaste dagen i mannaminne gjorde att jag knappt visste vad jag hette (lovar, fick fundera när mor ringde straxt efteråt) när den var över.
Utmattad stapplade jag till tåget och efter ungefär en halvtimme i soffan blev det lite soppa och grönsaker innan jag kände mig någorlunda återställt.
Digital-tv:n strulade..som vanligt..härliga äro teknikens under tänkte rob när han yttrade några berömda mindre vackra ord i soffan.
Nu var det väl tur i oturen för jag fick en del jobb gjort.
Sedan följde en mycket spännande telefonkonferens (ny upplevelse!) för ett styrelsemöte.
Mååååånga ord sades om extremt lite, och det var inte utan att epitetet "silence is golden" kom att bli ett mantra i mitt huvud under detta möte.
Lite te på det och sedan en hög med "att göra" pyssel för jobbet innan jag (i skrivande stund är det en låååång stund kvar) faller ihop i sängen, pigg och sugen...eller inte.. på en ny lång dag...
Snart är det dock fredag och då blir det galej med kostymfest!
Dagens ord är : bängligt = att företa sig något krångligt, omständigt eller dumdristigt. (översatt från norrländsk grammatisk ordbok)
En lååång dag med världens bästa theme song
Lite jogging, allt kändes underbart harmoniskt. där flöt jag fram i skogen, som en stabil flotte på öppet hav, med vinden kring mina segel. Härlig känsla i löpningen. Lite för härlig....tiden blev så knapp att jag
fick ta en snabbdusch, klä på mig snabbt och ta en tugga smörgås och banan i samma andetag, innan jag något snopen såg tunnelbanan åka sin väg när jag svängde runt hörnet in vid tunnelbanans spärrar.
Bestämde mig snabbt för att den sanna världsbilden innehåller en ytterst ondsint förbannelse över sovmorgnar, en och annan svordom gjorde mig övertygad om att denna teori är den enda rätta, särskilt om man heter rob och bor i Stockholm.
När jag stod där på perrongen, fast övertygad om att jag skulle missa mitt pendeltåg vid södra station, började en liten melodi fara omkring i mitt huvud. En mjuk, kultförklarad sång av gruppen Doris fick hela mitt ansikte att spricka upp i något som närmast kan förklaras som ett stort fånigt leende.
"Did you give the world some love today hey baby?", nynnade min röst utan att röra på munnen för omvärlden utanför och jag kände mig plötsligt lugn som en filbunke (VAR kommer det ordspråket ifrån, egentligen? Har du ätit filbunke? Det har jag och man blir iaf inte lugn av det!) och kände att den här dagen, den kan bara bli bra.
Nästa tunnelbana kom, och jag och Doris kom till medborgarplatsen, gick till södra station hand i hand och hann med pendeltåget i tid, utan att ens springa.
Det var en härlig dag med frisk luft och sol som liksom smög sig fram skonsamt över våra huvuden.
En trivsam kollektiv fika med massor med gott (jag fick dock banga på kaffebrödet, tack för det hälsosamma idrottsfanatiker som tycker så mycket och pinsamt nog har rätt jämt.) och trevligt sällskap gjorde att Doris fick ny luft i stämbanden.
Sedan kom ett lååååååååååångt moln, fast inomhus. Vad som först kändes som ett lagom samtal i grupp blev ett låååååååååååångt möte med ännu lääääääääängre mättnadskänsla för själen. Doris var bortskrämd, mina öron hörde bara stillhet och mörk tystnad.
Tur då att några lätta steg uppför trapporna tände ett leende i min kropp.
Så roliga inslag på jobbet förgyller den mest orkanfyllda vik och gör livet uthärdligt.
Nyfikenhet och spänning inför morgondagen gjorde att Doris sjöng för full hals när jag satt på pendeltåget hem och fick mina fötter att närapå flyga fram över medborgarplatsen, ner i tunnelbanan, ut från perrongen, fram på stigen, nerför stentrappan, in genom porten, ur jackan och skorna, och fram till den sköna schäslongen där min kropp smektes av en mjuk soffdyna.
När den första milda klunken te nådde sitt mål kunde jag inte låta bli längre, min mun formade ord som mina öron faktiskt stod ut med;
"Did you give the world some love today hey baby?"
Jag vill gärna tro att min knasiga person idag gjorde världen till en bättre plats.
Svarar ja på Doris fråga och lutar mig tillbaka (för säkert femtioelfte gången i mitt liv) till världens bästa filmmusik i en alldeles underbar favoritfilm, denna gång på tv (Garden state, don´t miss du som inte sett den ännu!)
Doris är snäll, jag tror världens bästa theme song hittat mig.
Måndag hela veckan?
Om jag skulle få återuppleva den här måndagen om och om igen så skulle det visserligen inte vara någon dag signerad belsebub alias mister 666, men speciellt spännande skulle den nog inte bli.
Vaknade kvart över 4...yehaaaaaa....Somna om tänkte rob, det tänkte förtretligt nog inte kroppen. Efter en kvarts försök var det lika bra att stiga upp och träna lite hemmaövningar innan det blev dusch och frukost.
Te i en bersåkopp och en rostad trekant i soffan till Rosie Thomas toner gjorde att det ändå kändes som en härlig start på dagen, och den där Bill Murray feel good-känslan infann sig faktiskt.
.....bara för att försvinna något senare på södra station när det tredje inställda pendeltåget var ett faktum.
CRAP precis i sista sekund till jobbet, och jag var tvungen att plocka fram lite material.
Möttes av en välkomstkommitté som såg mer besviken än glad ut att jag dök upp i korridoren.
Efter en timme och tjugo minuter kändes det ändå som de faktiskt saknat mig lite, feel good känslan började återkomma...
.....skrivaren funkade inte...men CRAP och CRAP igen.
Men man tager vad man haver sa Kajsa Warg och det gick helt okej ändå resten av dagen.
Avslutade med en snabb kaffe, några samtal, och sedan ett kul planeringsmöte, innan jag sa tack och hej till kollegorna och åkte hem, eh försenad av pendeltåget, peppar peppar!
Direkt till träningen, hej och hå karlsson blå och en timme och 20 minuter senare så sjönk jag ner mer eller mindre heldöd i soffan. Tryckte in lite pasta, och sedan plockade jag fram laptopen för att visa världen att jag faktiskt lever (finns man inte om man inte har en blogg nuförtiden?!? tål att tänka på!) genom att uppdatera en omstartad blogg till tonerna av paris poppiga synthdängor från 2002.
Mer te och ett kex förgyllde en behagligt trött kropp i soffan.
Imorgon blir det friluftsaktiviteter på jobbet och sedan fika med förhoppningsvis äckligt mycket kalorier att skämma bort sig med.
En ganska bra feel good-bill-murray-dag ändå, tål nog att levas om någon gång till iaf.
Imorgon hoppas jag att kroppen inte skriker "tjingeling du glade" förrän 07:30, så kul är det inte med deja vu ändå....